1985-?

Idag efter jag och vani hade varit och badat såg vi en begravningsmiddag, det slog mig då att jag aldrig har varit på en begravning. Eller det e inte helt sant eftersom jag va på en begravning för några år sen men det va för en kille jag knappt kände och jag va mest där som stöd för andra personer.
Medans jag satt och väntade på vani som va och köpte mat så jag satt och kollade på alla dom svartklädda människorna och hur dom betedde sig, några va glada och stog och diskuterade och skrattade medans andra hade tårar i ögonen och näsdukar i händerna. Jag hoppas att jag inte måste gå på en begravning inom den närmsta tiden, för jag vet inte hur jag själv kommer att reagera.
Och sen tänkte jag på när med patrik på msn igår. Jag hade inte skrivit till honom på en stund och då frågade han om jag hade dött, jag skrev att jag hade det. Då skrev han- fy faan, och jag toklade det som att han blev sur för att jag gick och dog. Men då sa han att han menade ett sånt fy faan där man står på knä i regnet och man skriker allt va man kan medans bilden zoomar ut uppifrån. (filmnördar som vi är) Då blev jag glad, det är precis en sådan reaktion som jag vill få om jag dör. Men jag vill även att man ska ha en stor begravningsfest i min ära där alla får va så glada som dom vill och festa som aldrig för.
Ne nu e det fan slutpratat om döden för den här gången.
Kram på er!